Nu sitter jag återigen här och en sak har slagit mig väldigt hårt denna varma septemberkväll.
Vi har växt upp ihop, och är fortfarande lika nära, om inte närmre. Man vet att man är riktiga vänner när man inte behöver säga ett ord till varann, vi kan bara sitta och glo...bara finnas där där varann. Det är bra att jag har några faktiskt...väldigt bra.
Och det finns 3 stycken som jag har det där med...Angelica, Janhanna och Carro. Dom tre betyder så otroligt mycket för mig. Mest om inte annat.

Det finns inte ens ord att beskriva den känslan man har när man bara älskar några så mycket, att det gör ont.
När dom är ledsna blir man själv ledsen, och när dom blir arga så blir man själv arg. Och visst det kan väl hända att man blir även om det inte är någon man känner så bra, men det jag pratar om är så mycket mer.

Jag vet att jag kan ringa dom mitt i natten om det har hänt något, om man är ledsen eller så...och dom lyssnar, finns där och ger råd. Jag har faktiskt inte en aning om hur jag skulle klara allting utan er. Det är allt från att välja färg på nagellacket, hårfärg till kärleksprblem, och dom är aldrig roliga.
Vi har upplevt jobbiga stunder, och bra stunder..Förhoppningsvis går jag igenom resterande stunder med er vid min sida.
 
Jag har inte många vänner jag skulle dö för, men för er skulle jag det.

För ni är det finaste jag har..