Funderingar
2009-08-01 / 17:36:40 / Allmänt
Jag tänkte på en sak igår, på principfasta personer.
Visst att man ska hålla lite på principer men man måste faktiskt inte överdriva.
Min pappa är en praktexemplar av principfasthet.
Han har tillexempel alltd sin sovrumsdörr låst när han inte är hemma, inte för att han har något att dölja (vilket jag har tagit vartenda tillfälle att undersöka när han har varit hemma) utan just för principens sak att man inte ska gå och rota i hans grejer.
Min lillebror ska absolut ligga i sängen med avstängd tv kl 21.30, min lillebror va då 16 år.
Under alla dessa år har han satt upp mängder av regler på kylskåpet som strikt måste följar annars blir det konsekvenser, tex, utegångsförbud,dataförbud,ingen veckopeng m.m
Vid närmare eftertanke tror jg att jag är precis som han, fast på ett annat sätt. För desto mer han försökte bestämma, desto mer sket jag i det vilket ledde till 3 världskriget hemma.
Från första början när han skulle sätta regler för mig så bara sket jag i det och tog hellre konsekvenserna, för vad mer ska han göra än att hålla mig inne och inte ge mig pengar?
Tillslut märkte han att det inte funnkade och lät mamma ta över. Mamma kunde däremot gå halva vägen vad och diskutera, lyssna och förstå. Strax efter att mamma hade tagit över gick allt nästintill galant(inte helt utan mutor) , jag kom hem i tid gjorde det jag skulle och var trevlig och glad.
Jag kan säga så mycket som att jag har varit en sån där unge som man bara vill döda. Det vet jag om och jag ångrar att jag har betett mig så fruktansvärt illa åt gentimot mina föräldrar. Inte bara genom att rymma, slåss och skita i vad dom sa, utan också att jag har sårat både mamma och pappa genom ord och elakakommentarer. Nu i efterhand har pappa sagt att han aldrig har känt sig så nedtryckt och förnedrad som när jag satte igång.
Idag förstår jag faktiskt inte vad jag höll på med, hur kunde jag bete mig så illa mot mina egna föräldrar?
Både pappa mamma och jag har en jättebra relation nu, kanske för att jag har mognat men också för att vi alla har gått halva vägen var.
Dessvärre har lillebror nu upptäckt det som jag en gång upptäckte: Vad mer ska dom göra än att hålla mig inne? Jag försöker så gott det går att förklara för honom att det blir inte bättre men han skiter i mig också, än så länge...så vi får se hur det går för honom, det är bara hoppas att han mognar snart.
P.S Min far är mannen till vänster och min mor är kvinnan till vänster som pekar finger åt resten av släkten ;), ja vi är nästan inga killar :P D.S
Visst att man ska hålla lite på principer men man måste faktiskt inte överdriva.
Min pappa är en praktexemplar av principfasthet.
Han har tillexempel alltd sin sovrumsdörr låst när han inte är hemma, inte för att han har något att dölja (vilket jag har tagit vartenda tillfälle att undersöka när han har varit hemma) utan just för principens sak att man inte ska gå och rota i hans grejer.
Min lillebror ska absolut ligga i sängen med avstängd tv kl 21.30, min lillebror va då 16 år.
Under alla dessa år har han satt upp mängder av regler på kylskåpet som strikt måste följar annars blir det konsekvenser, tex, utegångsförbud,dataförbud,ingen veckopeng m.m
Vid närmare eftertanke tror jg att jag är precis som han, fast på ett annat sätt. För desto mer han försökte bestämma, desto mer sket jag i det vilket ledde till 3 världskriget hemma.
Från första början när han skulle sätta regler för mig så bara sket jag i det och tog hellre konsekvenserna, för vad mer ska han göra än att hålla mig inne och inte ge mig pengar?
Tillslut märkte han att det inte funnkade och lät mamma ta över. Mamma kunde däremot gå halva vägen vad och diskutera, lyssna och förstå. Strax efter att mamma hade tagit över gick allt nästintill galant(inte helt utan mutor) , jag kom hem i tid gjorde det jag skulle och var trevlig och glad.
Jag kan säga så mycket som att jag har varit en sån där unge som man bara vill döda. Det vet jag om och jag ångrar att jag har betett mig så fruktansvärt illa åt gentimot mina föräldrar. Inte bara genom att rymma, slåss och skita i vad dom sa, utan också att jag har sårat både mamma och pappa genom ord och elakakommentarer. Nu i efterhand har pappa sagt att han aldrig har känt sig så nedtryckt och förnedrad som när jag satte igång.
Idag förstår jag faktiskt inte vad jag höll på med, hur kunde jag bete mig så illa mot mina egna föräldrar?
Både pappa mamma och jag har en jättebra relation nu, kanske för att jag har mognat men också för att vi alla har gått halva vägen var.
Dessvärre har lillebror nu upptäckt det som jag en gång upptäckte: Vad mer ska dom göra än att hålla mig inne? Jag försöker så gott det går att förklara för honom att det blir inte bättre men han skiter i mig också, än så länge...så vi får se hur det går för honom, det är bara hoppas att han mognar snart.
P.S Min far är mannen till vänster och min mor är kvinnan till vänster som pekar finger åt resten av släkten ;), ja vi är nästan inga killar :P D.S
2 Kommentarer
Elle:
HAHAH typiskt dicke !!!
Elle:
haha, oja, tattartälje på G ! men vi är helt luspanka så vi kommer att hålla oss där hos dannes familj och inte dra in till sthlm ngt !
haha, du kan ju alltid komma ut och hälsa på om du skulle få lust!
