Varför är det alltid på nätterna som tankarna kommer krypandes?
Det är nästan så man får ångest, och den ena tanken leder till den andra och det finns ingen hejd.
Med riska för att låta lite dramatisk så undrar jag verkligen vart mitt liv är på väg, kommer jag vara ensam hela livet?
Det som man har klängt fast vid så länge är äntligen släppt, och jag undrar, vart ska jag ta vägen nu...det känns som att allting flyter på som det ska, jobbet, lägenhet vänner ekonomi och träningen men det är likt förbannat något som saknas.
Allting löser sig nog när jag har flyttat får vi hoppas.
Nej, stå och trampa vatten är inget kul.

Det som inte dödar, det härdar.